

by Anders Romelsjö • 31 oktober, 2016
Påven kommer till Sverige idag. Denna blogg publicerade i januari 2015 artikeln ”Är påven kommunist?” som känns lämplig att åter publicera. SvT Artikeln behandlar inte bara påven utan den vantolkning av Jesus ”lära” som efter hård politisk och religiös kamp under ett par hundra år blev stadfäst, till den världsliga maktens behag. Och framlägger mot slutet i all anspråkslöshet stolparna till en bättre demokratisk socialistisk värld.
En av mina mer innehållsrika bloggartiklar – avhandlar både den andliga och världsliga makten
Artikeln
Sveriges TV har informerat oss om att ”Påve Franciskus upprepade kritik mot det globala ekonomiska system och vårt konsumtionssamhälle och ständiga fokus på en ”fattig kyrka till de fattiga” har länge fått konservativa krafter i USA att ropa: ”Marxist!”.
I en intervju i en ny bok säger Franciskus att hans budskap inte är baserat på någon kommunistisk ideologi, utan istället rotad i evangeliet och upprepats av kyrkan sedan kristendomens första århundraden.

Vidare citerade han kyrkofäderna Ambrosius av Milano och Johannes Chrysostomos som enligt påven uttryckte samma oro. Han konstaterade bistert att om han skulle säga samma sak som dem skulle ”vissa anklaga honom för att ge en marxistisk predikan”.
Även det mycket populära programmet ”Karl Bertil Jonsson julafton”, som visats på julafton varje år sedan 1975, visar genom 14-årige Karl-Bertil, som är en stor beundrare av Robin Hood, samma grundsyn.
Det är ingen stor sensation att påstå att Jesus var en revolutionär. Men vanligen brukar dock sådana påstående antingen avvisas, eller anses vara mycket underordnade uppfattningen att Jesus var Guds son och av samma väsen som Gud. Frågan om vad för slags figur Jesus var diskuterades särskilt mycket under de 300 första åren efter hans död. Beslut i frågan togs vid det oerhört viktiga kyrkomötet i Nicea år 325 (mera nedan). Jag har under åren påstått i bekantskapskretsen att ett besök vid detta möte skulle komma högt upp på önskelistan vid en (fiktiv) tidsresa bakåt i tiden, något som aldrig tilldragit sig någon större intresse.
Boken ”Upprorsmakaren – Berättelsen om hur Jesus från Nasaret blev Jesus Kristus” slog förra året ned som en bomb bland religiöst intresserade. Den är skriven av Reza Aslan (RA), en mycket meriterad religionshistoriker. Med boken vill Aslan korrigera vad han anser vara myter om Jesus. En intervju i DN 28/6 har den passande titeln ”Jesus var en radikal revolutionär”.
På bokens baksida kan man läsa att ”Den revolutionära rörelse han (Jesus) startade utgjorde ett så stort hot mot den rådande ordningen att han fängslades, torterades och avrättades som fiende till staten.”. Detta skedde efter angiveri och aktiva insatser av överklassen i det dåtida Israel, och av ett folk som kallades ”Guds egendomsfolk”.

Jesus var inte rikas eller de etablerades man. Jesus drev ut månglarna ur templet och manade ömsom till fred och ömsom till strid, vilket kan ses som motsägelsefullt. När han var på väg att gripas uppmanade han sina lärjungar att skaffa sig svärd och sa bl.a. RA skriver ”I takt med att Jesus förkunnelse blev mer påträngande och konfrontatorisk röjde han i ord och handling alltmer en djup fientlighet mot översteprästen och det judiska religiösa etablissemanget. Han betonade ett Guds rike. RA menar att ”Jesus tänkte sig ett verkligt rike inom snar framtid med en riktig kung. De centrala salighetsprisningarna är en utfästelse att befrielse från underkastelse och främmande välde är nära och förutsäger en radikalt ny världsordning där bl.a. de fattiga blir rika, de rika blir fattiga och de mäktiga får lämna plats åt de maktlösa.”
Sista kapitlet i boken handlar om brodern ”Jakob den rättfärdige” i Jerusalem som var allmänt aktad för sin stora fromhet och sina outtröttliga omsorger om de fattiga. För de första Jesus-trogna var Jakob den store auktoriteten. Han stenades till döds, dömd av en av översteprästerna Hannas. Reza Aslan påtalar att de 300 första åren av kristen och judisk tradition tydligt visar Jakobs ledande roll.
Varför är Jakob då närmast utraderad i Nya Testamentet (NT) och marginaliserad till förmån för Petrus och Paulus? Under 200- och 300-talet omvandlades kristendom gradvis från en heterogen judisk rörelse med många sekter och strider till en institutionaliserad, strängt ortodox romersk religion. Då var Jakob, som Jesus bror, ett hinder för dem som hävdade att hans mor Maria förblev jungfru i hela sitt liv. Samtidigt fick Petrus luft under vingarna, främst under hänvisning till Matteus 16:18 där det står att …”du är Petrus, Klippan som jag ska bygga min församling på”. Detta står på bara ett ställe i NT och är omstritt bland forskare. Däremot finns minst tolv avsnitt i den tidens dokument där Jakob får denna roll. Petrus var biskop av Rom, medan Jakob var ”biskoparnas biskop”
I Jakobs brev framträder hans hårda kritik av de rika ”Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som ska komma över er”….”ert guld och silver rostar och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld”.. ”den rike skall vissna bort mitt i all sin strävan”.
RA skriver Jakobs brev avspeglar Jesus ord inom olika områden. Jakob förkastar Paulus idé att enbart tron ger frälsning. I polemik hävdade Jakob ”Liksom en kropp utan livsande är död så är tron utan gärningar död” (Jakob 2:26). Han sände ut lärjungar som minskade inflytandet från Paulus, som genomgick en oerhörd rehabilitering efter Jerusalems förstörelse, och som fick ett avgörande inflytande på kristendomens lära ett par hundra år senare. Efter hans död, då judarnas uppror år 70 slogs ned oerhört hårt av Titus med total förstörelse av Jerusalem skars bandet av mellan dem dominerande moderförsamlingen i Jerusalem och andra församlingar runt Medelhavet.
Jesus med gevär images1PAO0N5V

Kyrkomötet i Nicea år 325.
Detta avgörande möte med 2000 romerska biskopar pågick i månader i Nicea i Turkiet och inleddes av den mäktige kejsar Konstatin i Rom. Biskoparna skulle inte få resa hem förrän de löst frågan om Jesus natur (vis människa eller Guds son?) och hans förhållande till Gud. Stor oenighet hade hela tiden rått om detta efter Jesus död. Efter upprörda diskussioner enades man om att Jesus var Gus verklige son och av samma väsen som Gud. Tron på detta och på den Helige Ande blev det centrala i den niceanska trosbekännelsen, en stor seger för Paulus syn. Banden till Jerusalem, lagen och gärningarna var kapade. I stället för klasskamp mot de rika och ett slags socialistiskt samhälle fick man fick en ny religion som också stöddes av kejsaren och som inte kritiserade de rika, som Jesus och Jakob hade gjort. Är det någon som associerar till reformismens framväxt inom den marxistiska socialdemokratin i slutet av 1800-talet?
Nej, det är de härskande klasserna som har förvrängt Jesus budskap! Ett uttryck för detta är just kritiken mot dagens påve! Han är väl faktiskt en ”kryptokommunist”. Typiskt för kommunismen är just att den har part för de fattiga. Att bli kallad kommunist är väl en ärebenämning.
Forskning om människans natur, sammanfattas av Lars Berg i ”Skymningssång i Kalahari – hur människan bytte tillvaro”, samt av Göran Greider i ”Den osjälviska genen”. Forskarna menar, bl.a. på basis av utgrävningsfynd och studier av fossil att relationer mellan de tidiga människorna inte främst karakteriserades av aggression utan av samarbete. Man bar mat till varandra, hannar och honor hjälptes åt med ungars försörjning och överlevnad. Det är sannolikt att samarbetsförmågan var en viktig faktor i det tidiga människosläktets kamp för tillvaron för att nu uttrycka sig a la Darwin, att det var ett selektionstryck (genetisk och kanske socialt via epigenetiska effekter) som gynnade överlevnaden för de som kunde samarbeta.
Religion.Det finns liknande förhållningssätt i alla kulturer, i alla tider, väl sammanfattat i vissa teser i de stora världsreligionerna.”Ingen av er är troende förrän han önskar för sin broder det han önskar för sig själv” (Islam); ”Det du inte vill att människor ska göra mot dig, det skall du inte heller göra mot dem” (Judendom). ”Skada inte andra med sådant som skulle skada dig själv” (Buddhism).
”Allt vad ni vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem” (Kristendom) (a.a., sid 60).

Hierarkier, klasser och Karl Marx När människan sedan började bruka jorden – av avgörande betydelse – för människosläktets framväxt uppkom sociala och ekonomiska skillnader. Hierarkier och beskattning och byråkrati blev nya inslag, liksom i ökad utsträckning strider och krig om tillgångarna. Karl Marx menade att klasskampen var en röd tråd i människosläktets historia, ett mycket känt synsätt som det finns omfattande empiriskt stöd för, även om andra tolkningar naturligtvis är möjliga. Han menade att människans vara (värderingar etc.) främst bestämdes av det samhälle man fanns i.
Karl Marx är känd för åsikten att ”Religion är opium för folket”. Visst kan det vara så, och visst har de härskande försökt och vanligen lyckas med den tolkningen, alltifrån Konstantins dagar och tidigare. Men den finns en annan sida, det sociala engagemanget från Jesus, hans brorsa Jakob och kanske påven. För en bättre värld har dock marxismen mycket mer att ge än den vanliga religionen.

Kapitalismen motverkar samarbete
Vi har på jorden ett helt dominerande produktionssätt, kapitalismen, som inte är grundat på samarbete. Kapitalismen är snarare grundad på konkurrens mellan olika företag, där var och en strävar efter största möjliga vinst. Konkurrens i sig kan vara sporrande, inte tu tal om detta. Men ett produktionssystem som baseras på vinstintresse, där en liten, liten minoritet fattar besluten med ingen eller begränsad insyn från folkmajoriteten är inte demokratiskt och inte heller optimalt då det gäller att på bästa sätt nyttja jorden begränsade resurser och låta alla få en rimlig del. Kapitalismen har inneburit kraftigt ökad produktion och produktivitet, men dess svagheter är tydliga:
-33 % av jordens befolkning lever i stor fattigdom (FN, 2011);
-De ekonomiska skillnaderna inom länder och mellan många länder har ökat. Forskning har visat att det finns ett tämligen starkt samband mellan graden av ekonomisk ojämlikhet i ett land och nivån av ohälsa och sociala problem. -20 % av tillgångarna hos världens miljardärer skulle räcka till för att ge alla jordens invånare tillräckligt med mat, skolunderbyggnad och hälso- och sjukvård enligt vissa beräkningar (Toussaint & Millet. Debt, the IMF and the World Bank. Monthly Review Press, 2010);
-Deras förmögenheter har främst skapats av andras arbete;
-Kapitalismen utgår inte från en analys av vilka behov som främst behöver tillgodoses. I så fall skulle fattigdom, mat- och vattenbrist snabbt försvinna;
-I en demokratisk planerad humanitär ekonomi skulle alla få arbeta;
-I stället för företagshemligheter och reklam av osäker kvalitet behövs samarbete (Hur många miljarder skulle sparas om läkemedelsbolagen delade på kunskap och forskning?)
-I stället för allt allvarligare och redan delvis irreversibel klimatförstöring behövs samarbete;
-I stället för krig och miljöförstöring kan vi få fred och rationell demokratisk långsiktig planering av användning av jordens resurser.
Största hindret för en verkligt demokratisk, ansvarsfull och humanitär ekonomi är dels vinstintressen hos en mycket liten grupp och dels förkrossande ideologiskt försvar av dagens läge.
Största tillgången för att genomföra den nödvändiga genomgripande förändringen är samverkan mellan den stora majoriteten av människor på jorden baserad på ökad insikt och solidaritet.
Större insikt hos folket än hos politikerna? I en opinionsundersökning juni-oktober 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall; www.globescan.com/news_archives/bbc2009_berlin_wall/). Endast 11 % menade att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. Dubbelt så många som 11 %, 23 %, menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. En majoritet, 67 %, menade för övrigt att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt. En annan opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009;http://www.clevelandleader.com/nade/9655.) Man kan också notera att 45 % av de svarande i en opinionsundersökning i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket Karl Marx Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 september 1987.
Fotolasses blogg Röda Malmö Knut Lindelöf DN Debatt 24/12 Bloggaren Peter Linden BBC-undersökning Anders Svenssons blogg DN 23/12 Karin Bojs DN 23/8 2012
Nina Björk DN 19/9 2012 SVD 2/5 2012 Expressen Aftonbladet 7/8 2012 DN1 2011 DN3 2011 SVD1 2011 SVD 2011
{backbutton}